Här kommer en rapport från landsbygden. Dagen har tillbringats på stranden i strålande sol. Undertecknad har ju inte sett solen sen typ i maj, så det var verkligen skönt att få en heldag ute. Badat har jag gjort också, det sades att det var bortemot 24 grader i vattnet.

Resan hit gick som bekant med tåg. Innan jag är absolut säker på att jag sitter på rätt tåg, i rätt vagn och på rätt plats brukar jag ha värsta paniken. Man vill ju inte hamna på fel tåg, det är ju inte bara att gå av direkt.

Dessutom har jag alltid oturen att hamna brevid störande barn. Dagens scenario: Jag sitter och försöker att läsa min intressanta bok ( Min Australienska Vildhäst av Lizzie Spender) och tvärs över gången från mig sitter ett norskt par ( tänk hippie utrustade med rastaflätor och organiska kläder). Detta par har en liten blond son vid namn Fergus, som torde ha varit i 3-årsåldern. Tydligen körde nämnda par med fri uppfostran, för Fergus gjorde ( och lät) precis som han ville. Tillslut skulle det bytas blöja. Som om inte det är hemskt nog, så passar inte blöjutbudet unge Fergus, som skriker i högan sky över att det inte fanns någon blöja kvar med hans favoritmotiv, trots att han hade typ fem stycken andra att välja på. Resultatet av detta var att Fergus spenderade följande 20 minuter med att grina och om och om igen upprepa blöjans namn. Oavbrutet, 0,5 meter från mitt öra. Och i 30-gradig värme. Jag höll på att börja gråta själv innan jag kom av tåget. 

Jag beklagar alla som var tvungen att fortsätta den resan.  Tortyr!

Inför barnfria vagnar a.s.a.p!

xoxo