...så heter det nagellack från H&M som jag nu sitter och kladdar på ( kanske lockar någon läsare som ser rubriken och förväntar sig snusk - tji fick ni!)

Förut var vi på hockey. Det var en rätt spännande match och vårt lag vann ( Yay!) Dessvärre tror jag inte att det är lika roligt för J att gå på hockey med mig som det är för honom att gå med sina polare. Jag har väldigt svårt att vara tyst. Han får stå ut med frågor och utrop såsom " Oj, vad konstig han ser ut"/Nämen titta vilken konstig frisyr"/ "Kolla så glada de blev"/"Jag är verkligen jättesugen på popcorn"/" Jag har träsmak i häcken"/ "Varför gjorde han så?" "/"Titta han ramlade, moahahaha"/"Buuuu (fast med väldigt liten röst)/ "Kom igen nu J, klappa så att de känner vårt stöd"/" Sitt ner, vi kan inte gå innan slutsignalen, då kanske de blir ledsna" etc. etc. etc.
Det är ett under att jag får följa med överhuvudtaget. Men jag har som bekant skaffat mig en rar man. Han köpte t.o.m. kexchoklad åt mig.

xoxo