Ååååååååååååhhhhhhh vad jag älskar SATS Afro. Det var ett helt underbart pass som bara vilda hästar kan hålla mig från att fortsätta att gå på. Fast det var två månader sen jag gick ett pass sist ( det där var en lögn, det är nog närmare tre månaser, host) så gick det rätt bra. Rätt bra innebär att jag inte fick håll, andnöd eller svimmade. Dock var jag sjösvett när timmen var slut, men det känns som det hör till.

Tränar ni på SATS: marsch pannkaka dit nästa gång det är SATS Afro.

Nu: ivrig väntan på SYTYCD och en ivrig önskan att jag hade en kanelbulle att snaska på. Men det har jag inte.

xoxo