Jag överlevde! Wiiiiiii! Även om det var gargantomycket turbulens över Pakistan så att man var tvungen att spänna fast sig och grejer ( läs: jag hade dödsångest, lovade att vara snäll resten av livet samt började nästan gråta)
Nu sitter vi på Centralstationen och väntar på tåget som går 10.25. Seeeeeegt!
Jag kan inte fatta att vi är hemma. Spontant tycker jag att vi vänder och åker tillbaka; det är ju svinkallt här! Värdelöst. Fast då får vissa ta och pallra sig med :)

Nu ska jag försöka och inte somna sittandes, det tär på krafterna att vara vaken såhär länge. Jag håller på och formulerar min Best Of Thailand 09-lista, vet att många sitter och väntar på den. Typ.

xoxo